African of the Year - Dr Denis Mukwege

I onsdags eftermiddag fick jag ett telefonsamtal från en radiostation i Sydafrika. Jag trodde det var ett skämt eftersom de sökte någon som kunde hjälpa dem komma i kontakt med the African of the Year, Dr Denis Mukwege.

Vår läkare har under de senaste två månaderna fått tre internationellt erkända pris, FNs pris för Mänskliga Rättigheter, Den svenska arbetarrörlsens Olof Palme pris och nu ett pris från en Nigeriansk tidning- African of the Year.

Läs mer på BBCs hemsida http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/7828027.stm

Lika många pris som läkaren mottagit, lika många kvinnor har dött i vårt projekt sedan januari började. Tre kvinnor i olika åldrar, från olika områden har under den senaste veckorna fått lämna detta liv. Gemensamt var att de alla blivit utsatta för sexuellt våld och genom det fått hiv.

Dr Mukwege säger i BBC artikeln att han hoppas att dessa pris kan ge uppmärksamhet till sitationen för kvinnorna i Östra Kongo.

Igår var jag i Walungu, en plats ett par timmar utanför Bukavu. Vi var där för att starta upp stödgrupper för kvinnor som varit på Panzi sjukhuset. Den största utmaningen för kvinnor när de lämnar sjukhuset är att komma hem. Även om det sexuella våldet inte är någon nyhet eller något som enbart ett fåtal utsatts för, finns det ett stort stigma runt det. Ett stigma som gör att kvinnorna marginaliseras från övrig aktivitet i samhället. Genom dessa stödgrupper (som också ska bestå av kvinnor inte utsatta för sexuellt våld) kan man diskutera gemensamma utmaningar och förhoppningsvis också hitta sätt att finna nya sätt att försörja sig på. Det kommer att finnas med en komponent av mikrokrediter.

Som alltid när jag kommer utanför Bukavu slås jag av hur lite de internationella aktörerna kan påverka verkligeheten. Det är kongoleser som kan och ska implimentera diverse insatser, och de gör det också. Jag mötte en av våra lokala partner och imponerades verkligen av det arbete som sker. Uppmuntrande mitt i all misär. Det är verkligen så att trauma och tragedier tar fram det bästa i människor.

När jag häromdagen läste klart Tim Burtons bok Blood River blev jag så irriterad över den svarta bild som målas av DRC. Det är klart att det är svart och förfärligt men det finns samtidigt otroligt många människor som ger sina liv för att förändra den situation som råder. Jag försöker hålla mina ögon på dem när jag hör om alla bestialiska handligar som utförs här. Det är inte den enda sanningen, det finns en motståndsrörelse!